enzosmamma.blogg.se

Idag har vi haft en riktigt bra dag. Vädret har varit något bättre så vi har kunnat ta en promenad och jag har lyckats göra väldigt mycket här hemma. Vissa dagar försöker jag för allt vad jag är värd att göra det där som behöver göras, men då tycker inte Enzo att det är en bra ide. Om inte Enzo gillar det vi ska göra så blir det inte så heller. Oftast så handlar det om strykning, städning eller diskning.

 

Det här med att vara mamma var enormt mycket svårare än vad jag trodde att det skulle vara. Jag var heller inte riktigt beredd på hur det skulle bli att vara ensam med ett barn. Nu när jag har varit ensam med Enzo i drygt 7 månader så känner jag så enormt stor respekt för andra föräldrar och speciellt för ensamstående föräldrar. Fy attan vad jobbigt det är!

 

Dessutom har jag enorm press på mig själv hela tiden. Hemmet ska alltid vara skinande rent, sonen ska alltid vara på strålande humör, det ska alltid finnas nybakade bullar, jag själv ska jämt vara nyduschad och i perfekt form. Fy bubblan vad det är omöjligt. Min vision var detta innan sonen föddes och det ligger alltid i bakhuvudet att det är så det borde vara. Det är ju så andra har det enligt alla bloggar med en fluffig rosaskimrande vardag med småbarn.

 

Verkligheten för mig och Enzo känns väldigt grå och trist i jämförelse med vad man kan önska att det vore. Så här ser våran vardag ut:

 

• Dammtussarna dansar på golvet. Trots att jag tycker mig städa, så tycker jag mig se dom överallt.
• Hur jag än skrubbar och skurar så är det mer eller mindre alltid mat på golvet under Enzos matstol. Ibland känns det som att hälften av det jag har lagt på tallriken ligger på golvet.
• Sonen är dock oftast på gott humör så länge man inte lämnar rummet. Jag tar med honom överallt. Vad jag än gör så har jag en uppmärksamhetskrävande sprattelgubbe som tittar på mig. Utom när jag dammsugar, men han verkar gilla ljudet av dammsugaren så han säger inte ett pip då.
• Nybakade bullar... nja... ska man hinna göra sånt? Duger en fryst kanelbulle från Findus? Man kan få den nytinad i micron ;)
• Jag själv är i ett sådant skick så jag knappt borde visas offentligt. Kanske varannan eller var tredje dag borstar jag håret. Om man träffar mig en bra dag och vid en bra tidpunkt så kan jag nyss ha tagit på mig rena kläder utan kiss och kräk på. Först nu, 7 månader senare, har jag gått ner vikten jag hade när jag blev gravid. Den förbannade fluffiga tigerrandiga magen vill dock inte försvinna.
• I övrigt är livet som ensamstående mamma fyllt av stress, stress och åter stress. Jag som avskyr att stressa. Trodde ju att föräldraledigheten skulle innebära mer mys, gos och allmänt glittrigt fluff.